Tidigare var de flesta överens om att hjärnan var ett tämligen statiskt organ.

Antalet hjärnceller från födslen ansågs inte kunna förändras.

Enligt New York Times började forskare inte förrän mot slutet av 1990-talet inse att vi faktiskt kan påverka vår hjärnhälsa, liksom att fysisk aktivitet har en väsentlig nyckelfunktion.

Från att framförallt ha fokuserat på den grå hjärnsubstansen, inriktas forskningen numera på den vita hjärnsubstansen.

Olikheterna mellan dem är att det i den grå hjärnsubstansen återfinns de gråa hjärncellerna, som ansvarar för:

• tankar,

• minnen,

• känslor och andra sorters högre hjärnverksamhet.

Den vita hjärnsubstansen har däremot också en väsentlig roll i hjärnans funktion.

Den grå hjärnsubstansen kan liknas vid en dator i vilken den vita substansen utgör en viktig del för funktionen.

När vi åldras tunnas den vita massan ut, som kan medföra att vi drabbas av vävnadsskador.

Att den vita hjärnsubstansen anses som relativt statisk, menar professor Agnieszka Burzynska vid Colorado State University vara "en underskattning.

Vit hjärnsubstans är som den fula, försummade styvsystern. Ständigt ignorerad och felbedömd, påpekar hon.

Vit hjärnsubstans är troligtvis minst lika formbar som den grå och därmed mottaglig för alla fördelar med motion" (Agnieszka Burzynska, professor).